Frågan som folkomröstningen egentligen skulle handla om, spårvägens vara eller inte vara, har genomgått en form av transformering. Genom att tänja på demokratiska spelregler och utföra politiska akrobatkonster värdiga Cirkus Cirkör handlar frågan nu om stadsplanering.
Upphovspartierna, (UP) och (S), marknadsför idag en omröstning som knappast någon kommunmedborgare vare sig efterfrågat eller krävt som folkinitiativ. Vidare blir försvaret av omröstningen mer paradoxalt och populistiskt för varje insändare och debattartikel som förespråkarna skriver. Akrobatiken närmar sig punkten där man slagit knut på sig själva.
Omröstningen är ett ansvarslöst bruk av miljontals kronor av skattemedel som skulle göra mycket bättre nytta i kärnverksamheten.
I valurnan är blankrösten det givna alternativet!