Barriärer på arbetsmarknaden handlar inte om bristande humankapital eller svaga svenska språkkunskaper. Det handlar om något annat som idag inte angrips effektivt. Vi ägnar oändlig möda åt att skapa olika benämningar och klassificeringar, i värsta fall baserade på hudfärg eller etnicitet, som därmed blir precis så stigmatiserande som det vi vill undvika. Kategoriseringen av människor med hudfärgbaserade begrepp är förstås just en form av rasism och strukturell diskriminering. Språket har makt och frågan är hur kan man se floran av olika benämningar som ett sätt att undvika anklagelser för rasism och undvika användning av hudfärgbaserade benämningar?
I många sammanhang utanför arbetskraften i Sverige förklaras genom vithetsnorm bland annat när icke-vita diskrimineras och missgynnas på arbetsmarknaden. För mig innebär detta att vita gynnas och leder även tankarna bort från det som är avgörande för integrering i samhället och på arbetsplatsen. Benämningarna är många i de talrika rapporterna som handlar om nyanländas inkludering och etablering: nyanlända, utrikesfödda, invandrare eller till och med ”svenskfödda invandrarbarn”, vitsvenskar, afrosvenskar, afrosvenskfödda eller afroadopterade.
Listan att beskriva om hur rasism och diskriminering formas kring en normerande vithet, är lång, det vill säga att vita människor utgör en specifik grupp med särskilda, ofta eftersträvansvärda på arbetsmarknaden. När man kallar en människa svart, vit, gul eller röd använder man begrepp som utvecklats under kolonialismen. Trots att Sverige inte har haft många kolonier har vi övertagit kolonialt och rasistiskt färgade begrepp från den amerikanska, australiensiska samt den franska kultursfären, vilka har utvecklat en segregerande och diskriminerande samhällsrasism.
Låt oss inte diskutera åtgärder för arbetsmarknadsintegration i sådana termer som vita och icke-vita, det blir en (i bästa fall) omedveten diskriminering. Ett första steg till inkludering på arbetsmarknaden för immigranter är att avstå från sådan kategorisering och användande av termer från ett kolonialt förflutet. Det gäller att bara fokusera på ”allas lika värde” samtidigt som vi kan validera och bedöma kunskaper och kompletterande livslångt lärande och utbildningar utifrån efterfrågan på kompetensbehov i arbetsmarknaden.
Det är jämställdhets- och integrationsperspektiven som bör gälla för alla, helt oavsett kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning, och kulturell bakgrund i en inkluderande arbetsplats.