Det är snart 160 år sedan som landstingen skapades som en institution även om de numera kallas regioner. Under alla tider har sjukvård varit en mycket viktig fråga för alla. Vi betalar alla en hel del till sjukvården i landstingsskatt hela livet och så förväntar vi oss att få den vård vi behöver när vi blir sjuka. Det finns alltså många likheter med en försäkring där vi också betalar hela tiden för ett skydd mot oförutsedda händelser.
När det gäller långsiktigheten i sjukvården finns det en hel del frågor som gäller hur besluten fattas. Hur kommer det sig att region Uppsala skall spara in på Ackis, så där 300 miljoner varje år sedan länge och budgeten inte gått ihop på 20 år? Samtidigt hör man politiker från olika styrande partier säga att ”skatten kan vi inte höja”. Talar vi om tillverkning och att sluta med olönsamma produkter eller sjukvård? Finns det flera sekunder att spara i nya tidsstudier?
För några månader sedan visade sig en tänkt besparing gå överstyr. Och det gällde den sällsynt dåliga upphandlingen av materiel till vården. Där lade man alla ägg i samma korg som skulle fyllas på en dag. Är det så här man skall spara pengar? Ingen i beslutande position trodde heller på en pandemi utan bestämde att lager av viktiga hjälpmedel som skydd för personal och respiratorer skulle minskas kraftigt. Men pandemin liksom vargen kom. I de här exemplen kan det inte vara utbildad sjukvårdspersonal med ansvar för patienterna som fattar besluten. Är det den uppstigande bubblan i maktens boning på Storgatan, i vilken äldre gentlemän samtalar hövligt?
Det är uppenbart att Sverige behöver en förändring av sjukvården. Här är det mycket enkelt att göra det som krävs för att ge de som kan och jobbar där också skall ha den ultimata makten. En början är att finansiera sjukvården med en statlig försäkring i stället för landstingsskatten. Och den skall då finnas utanför den politiska kontrollen och vara lika i procent för alla skattepliktiga i Sverige. Då kan vården styras av fackkunskap och erfarenhet. Och då blir det lika vård för alla svenskar. Försäkringen skall anpassas till den kostnad som finns och justeras vid behov. Målet skall alltså vara riktmärke. Då kan vi undkomma politisk klåfingrighet och få den reparation och förlängt liv som det är tänkt för oss nuvarande och kommande patienter.