Om dålig respekt för fartgränser skrev Per Malm i insändare 26 januari. Påpekandet är ingen överdrift. När kommunen beslutar om ändring av högsta tillåten hastighet tycks man tro att beslutet ändrar verkligheten. Vid påpekande om att så inte blev fallet blir svaret från kommunen att efterlevnaden är en polisiär fråga. Från polisen får man svaret att man saknar resurser för hastighetskontroller.
När man från kommunens sida inser att hastigheten fortsätter att kraftigt överskridas anlägger man bulor i gatorna. Innebörden av detta är att man accepterar att fastställda beslut inte följs, men att man hoppas att försämrad trafikrytm och bekvämlighet i körningen ska ersätta polisiära ingrepp mot trafikbrott.
Politiska beslut, som man inte har en aning om hur man ska få genomslag för borde inte fattas. Beslut om hastighetsgränser borde inte fattas innan man med polisen klarat ut hur man ska få genomslag.
Att andra trafikbrott, såsom uteblivna blinkningar i cirkulationsplatser och vid ändrad körriktning, oläsliga nummerplåtar och nersnöade bilrutor, även i fall med tätt efterföljande polisbil är en annan fråga.