Den nya regeringen minskar biståndet med flera miljarder och ger skattelättnader till pensionärer som fortsätter att arbeta efter den så kallade arbetslinjen.
Vi kan börja med de arbetande pensionärerna. Vilka är de? Det är äldre människor som både vill och orkar arbeta efter pensionen. Det är inga fattiga människor som premieras. Arbetslinjen skall gälla dem.
I den fattiggjorda delen av världen finns det gott om människor som inte har något lönearbete som behöver både hjälp och stöd och utbildning. De är värda detta därför att de är just människor.
Jag minns en påskdag i Olkokola pastorat i norra Tanzania. En gammal kvinna bjöd upp mig på dans och ropade: "Jag kan se och jag har lärt mig att läsa. Jag har fått glasögon." Gruppen ”Vision for all” från Sverige hade besökt hennes by och hon hade fått ett par av dessa pensionerade optikerglasögon som passade henne.
Vi behöver fråga oss: "Vad har vi för människosyn?" Hur avspeglar den sig i budgetförslaget? Anser vi det riktigt att minska biståndet bland annat till förmån för pensionärer, som redan har sin pension! Något att tänka på och tänka över.
Det handlar i botten av tro och värderingar. Vilka värderingar har vi i botten? Politik är något nödvändigt, det är vi säkert ense om. Men det är en överbyggnad på våra värderingar. Här har vi olika synsätt, och har rätt att uttrycka detta när vi lever i en demokrati. Vi kan stödja olika politiska partier. Vi ser på saker och ting på olika sätt. Men våra grundvärderingar avslöjar oss. Hur vi ser på människor och deras grundläggande behov. Vi har samma plattform att stå på som människor.
Det som utmärker de nordiska länderna är inte bara en hög levnadsstandard och ett kors i våra nationsflaggor utan också en förståelse för andra människor som lever under andra livsvillkor.
Vi försöker också att göra något gott och bra för andra människor och särskilt för dem i den fattiggjorda världen. De behöver få samma möjligheter som vi som tillhörde fattigländerna uppe i Norden! Detta kan vi vara glada över. Delad glädje och dubbel glädje.
Att i Sverige sänka våra ambitioner och skippa enprocentsmålet är naturligtvis en politisk fråga. Men det talar också tydligt och klart för vilken människosyn vi har och vilka prioriteringar vi gör mot oss själva. Att ta från de fattiga och ge till de rika låter inte bra!
Det finns mycket vi själva kan göra och dra in på när detta behövs. Men att premiera de som redan är pensionärer är fel när det sker på de fattiggjordas bekostnad.