Under.senare tid har det framlagts förslag om ett återinförande av den tidigare fastighetsskatten. Troligtvis för att det är en byråkratiskt enkel skatt. Men rimligtvis bör all skattepolitik sätta individen i centrum - i alla fall enligt liberala principer. För individen bör skatt endast betalas då inkomster eller vinster finns tillgängliga för att betala skatten. Det betyder att skatter inte bör betalas för innehav av ägodelar - utan för avkastningen eller reavinster vid försäljningen av dessa.
Enligt den gamla förmögenhetsskatten kunde grannars försäljning av fastigheter till högre pris än inköpspriset medföra att fastighetsskatten steg för de kvarvarande fastighetsägarna. Detta trots att inkomsterna inte steg som följd av nämnda flytt - vilket naturligtvis var en orimlig skattehöjning. Däremot är det fullt rimligt att betala en reavinstskatt när fastighetsinnehavet lämnas. Vid flytt till annan ort - och ny fastighet - framstår det dock som rimligt att beskattningen uppskjuts tills det fastighetsinnehavet lämnas.
Detta exempel visar hur byråkratiskt enkla skatter kan skada den enskilda individen. Det är därför viktigt att individen sätts i centrum också i skattepolitiken.