Allt sedan 1979 när jag anställdes i den verksamhet som då ansvarade för bland annat cykelvägarna i kommunen har det talats om att färdigställa hela sträckan till Ulva Kvarn. Halvvägs vid Klastorp har det länge varit stopp. På ena sidan av ån har markägarna av egoistiska skäl satt sig på tvären. På andra sidan av ån har flygvapnet vägrat att erbjuda några få meter vid åkanten, antagligen för att dom är förbaskade på kommunen för pågående PFAS-ärende.
Den överdrivna hänsynen till markägarna förefaller lite mystisk eftersom det är möjligt att i rådande läge expropriera, det vill säga tvångsinlösa, mark till rådande marknadspris. Detta kan ske för cykelvägar som ansluter till farbara vägar där även vattenvägar i form offentligt ägda vattenvägar såsom Fyrisån ingår.
Vilka exklusiva kontakter har markägarna som gör att detta gått i stå under så lång tid? Varför står beslutsfattarna handfallna med mössan i hand när det i detta fall gäller att tillgodose ett angeläget allmänt intresse? Kanske Pelling kan komma med ett klarläggande?