#metoo
Kommer du ihåg Eva Lundgren och forskningsrapporten "Slagen dam" som publicerades 2001 och som behandlade mäns fysiska och sexuella våld mot kvinnor? Det är bara 16 år sedan – och redan glömt. Rapporten bygger på skriftliga svar från cirka 7 000 av 10 000 tillfrågade kvinnor. Insamlingen av data gjordes i samarbete med Statistiska centralbyrån, SCB.
Men Lundgren och hennes medförfattare blev mer eller mindre kölhalade för sina slutsatser. En av de allra största kritikerna, Bo Rothstein, skrev i tidskriften Ekonomistas:
”Det står således av sammanhanget helt klart att med ”vår könskultur” menar Lundgren hela det svenska samhället, inte den speciella grupp hon intervjuat. Samma sak gäller hennes slutsats om maskulinitetens konstruktion i boken. ...... Det vill säga att hon måste ha, utifrån sina egna kvalitativa studier, överdrivit sina slutsatser om omfattningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer med någonstans mellan 5 och 10 gånger.”
#Metoo med flera uppror visar att Lundgren och medförfattarna av "Slagen dam" uppenbarligen hade rätt. Av rapporten framgick att 56 procent av kvinnorna trakasserats sexuellt, att var tredje kvinna (34 procent) åtminstone en gång sedan 15-årsåldern utsatts för sexuellt våld av en man och att våldsverkaren är den helt vanliga svenska mannen, ett påstående som väckte ett ramaskri från kritikerna.
Ett resultat av Lundgrens forskning blev att Uppsala universitet 2005 drog i gång en granskning av hennes forskning rörande misstänkt forskningsfusk. Granskningen utvecklades till en ren häxjakt, som 2011 fick henne att lämna universitetet och sin professur. Inget fusk upptäcktes, men granskarna, två professorer inom andra ämnesområden än Lundgrens, vilka i brist på upptäckt fusk menade att forskningen trots allt brast i kvalitet. Surt, sa räven. Uppsala universitet borde rimligen be henne om ursäkt för det grova påhopp som granskningen innebar och de följder det fick för henne personligen.