Upsala Nya Tidning beskriver i en serie artiklar vården för och omsorgen om äldre i Uppsala. Verkligheten kan vara inte fullt så mörk som artiklarna ger intryck av, men verkligheten kan vara ännu värre. Kvar torde stå att vården och omsorgen har oacceptabla brister.
Ett stort problem förefaller vara svårigheter i kommunikationen mellan den äldre och en del av personalen, på grund av språksvårigheter. Ett exempel på ett grundkrav, som inte uppfylls. Behoven av vård och behoven av omsorg kan omöjligen tillgodoses under sådana omständigheter.
En annan brist, som tycks föreligga handlar om yrkeskompetens. Om bara en enda anställd inte vet vad, till exempel, insulin är, utsätts den äldre för oacceptabla risker.
En tredje omständighet som pekas på är att antalet anställda är för litet och detta är kopplat till vilka ekonomiska resurser, som anslås till de olika verksamheterna.
Detta sistnämnda påverkas av övriga kvalitetsfaktorer. Därför, undanröj skyndsamt bristerna beträffande kompetens. Först då kan ställning tas till omfattningen av vilka resurstillskott, som är nödvändiga för att våra äldre i behov av vård och omsorg ska få en god sådan.
Våra äldre har inte bara rätt till detta, de förtjänar det också. Endast det bästa är gott nog. Uppenbarligen har vi i dag inte det bästa