Tidigare hade varje skola ett upptagningsområde. Barnen garanterades en plats på skolan samtidigt som det fanns möjlighet att välja en annan skola. Runt 2010 beslöt förvaltningen att upphöra med denna garanti. Orsaken kan man bara spekulera om, eftersom det inte finns något dokumenterat politiskt beslut om ändringen.
Kanske ville förvaltningen fostra föräldrarna till kunder som väljer den bästa skolan för sitt eget barn, snarare än att de engagerar sig i att barnets skola är bra. Eller så beror det på att det inte är ekonomiskt försvarbart att garantera en plats i en viss kommunal skola för alla barn, när många anvisade platser inte kommer att utnyttjas när barnet sen börjar i en fristående skola.
När det endast fanns idéburna friskolor stod kommunen för en så stor del av alla skolplatser att det gick att upprätthålla ordningen med anvisad skola. Men när lagen gjordes om, så att kommunerna tvingades ge en orimligt hög ersättning till de fristående kom vinstsyftande skolkoncerner till Uppsala och växte i snabb takt. Men det är tveksamt om de yngsta barnen behöver förlora möjligheten till en garanterad skolplats. För i lågstadiet går bara 12 procent av eleverna i en fristående skola. I stort sett samma nivå som 2003, till skillnad från de högre stadierna där det skett en tredubbling. Nu har fristående skolor 21 procent i mellanstadiet och 30 procent i högstadiet.
Att vi har något som förvaltningen kallar ”aktivt skolval”, men som i själva verket endast är en förlust av en garanterad plats är inte ett resultat av en naturlag utan är resultatet av ett riksdagsbeslut och förvaltningens sätt att agera. Riksdagen ska snart besluta om de ska ta bort kommunernas skyldighet att betala friskolorna för ett ansvar som de inte har, men som de kommunala skolorna har. Beslutas så, blir det dessutom mindre intressant för vinstsyftande skolor att expandera och kommunens skolor får mer resurser som bland annat kan användas för att garantera de yngre barnen en plats i sitt närområde.
En skola nära hemmet ger barnen frihet när de kan gå eller cykla till skolan och lätt kan ta sig mellan klasskompisar och hemmet. Det blir också en fördel för klimatet och stadsmiljön när barnen inte skolas in i en ohållbar livsstil.