För barn och ungdomar som är under 18 år gäller särskilda lagregler för att få uppehållstillstånd, men om beslut fattas först efter det att barnet fyllt 18 år så gäller andra bestämmelser. Då gäller lagregler för vuxna. Då förutsätts att den asylsökande kan klara sitt eget uppehälle och hitta andra boplatser inom sitt land, än den by som den ensamkommande flytt ifrån. Den investering vi gjort för de ensamkommande i svenska språket och andra färdigheter har man ingen nytta av i Afghanistan. Tvärtom. Det kan ha försvårat deras möjligheter att överleva i detta kaotiska land.
Det är den rådande rättsosäkerhet i Sverige, där ensamkommande barn inte har får sitt asylbeslut före sin 18-årsdag på grund av årslånga handläggningstider hos Migrationsverket, som regeringens tillfälliga lagförslag kan mildra. Lagrådet skriver i sitt yttrande om detta förslag att ”Vilka möjligheterna är till uppehållstillstånd beror alltså inte på den enskildes förhållanden, utan på Migrationsverkets agerande. Det kan starkt ifrågasättas om detta är en objektivt godtagbar princip”. Lagrådet anger precis samma omständighet som skäl för att såga en andra chans för de ensamkommande som är orsaken till varför detta förslag har tagits fram - nämligen Migrationsverkets oacceptabelt långa handläggningstid. Det är en märklig tankevurpa som ger en politisk eftersmak.
En slutsats av lagrådets politiska ställningstagande måste bli att att alla asylbeslut som har fattats gällande ensamkommande barn som kommit före sin 18-årsdag, men där beslut fattats efter denna dag, borde göras om från början.
Ett mer rimligt förfarande är dock att regeringen fullföljer sina planer på en proposition, oaktat lagrådets invändning, och att Vänsterpartiet och Centerpartiet gör sin plikt som medmänskliga partier och röstar ja för en ny chans för de ensamkommande barnen. (M, L, KD och SD har helt stängda dörrar för en dialog gällande den utsatta situation som de ensamkommande nu befinner sig i.) Ansvarstagande politiker och nyhetskommentatorer måste träda fram och våga kritisera lagrådets tankevurpa och den politiska värdering som deras yttrande innebär.
Det måste gå att stifta lagar i Sverige som innefattar global medmänsklighet och att tidsaspekter på grund av en myndighets handläggningstid tas med i detta beaktande. Alternativet är att den politiska viljan måste tas upp i återkommande cykler om amnesti för asylsökande som inte får sitt ärende slutbehandlat inom rimliga tidsramar. Det skulle ju inte ge ökad rättssäkerhet eller trygghet.