Råkan har varit en karaktärsfågel för Uppsala i nästan 100 år. För 30-40 år sedan fanns ca 1200 ex, nu är vad som återstår flera tomma bon och möjligen några enstaka individer som kvarhåller sig mellan Boländerna och stan. I Björklinge finns en koloni om ca 80 fåglar som häckar i några talldungar på norra sidan om samhället.
Denna lilla koloni är den nordligaste råkkolonin i världen och ni som bor i Björklinge kan vara stolta för det. Nu frågar sig kanske många: vem bryr sig om råkor (och vad är det för något?). Råkan är en mycket intelligent fågel som trivs att vara nära människan. Den är mycket "vänlig" och "finkänslig" och ej agressiv (som måsar och kråkor kan vara och som tyvärr tagit över råkans plats rent ekologiskt). Råkan är den fröätande "kråkfågeln" (Corvus Frugilegus på latin), som har slättbygden (och studentstäder) som preferens, där den går och "betar" i färskt gräs på parkområden i stan.
Den enda nackdelen kan vara att den kan uppfattas som skränig under häckningstiden (våren) och framför allt har nog många fått en fel uppfattning om den, eftersom det är en svart kråkfågel och det kan ju locka till sig skrockfulla tankar. Men jag kan tipsa dig, att ju mer du studerar den, ju mer lär du tycka om den. Tyvärr har en hård exploatering, med bortjagande av fågeln och rivning av bon samt där man byggt bort små gräsytor i staden och byggnader med platta tak (som favoriserar fiskmåsar) gjort att karaktärsfågeln är borta. Det vi kan göra är att naturskydda dungarna norr om Björklinge och hoppas att den något år vill börja häcka även i andra närområden kring och i Uppsala.