Öppet brev till Kommunstyrelsen i Östhammar
Att kommunen nu skall pröva frågan om folkomröstning ställer många frågor. Förtroendevalda har vi ju för att dom skall fatta beslut på saklig grund med fördjupade kunskaper som allmänheten inte har tillgång till. Har vi förtroendevalda som inte kan/vågar fatta viktiga beslut, så bör dom inte heller vara våra representanter.
Vi har utnyttjat möjligheten att få miljonbidrag för investeringar och utbildning och inflytande i frågan. När vi nu har kommit till att fatta ett beslut om tillåtlighet så vågar inte kommunstyrelsen fatta ett beslut som bygger på förtroende för myndigheter och vår egen kunskap.
En folkomröstning bygger på en känsla, och där okunskap får styra Frågan visar på radiofobi (obefogad rädsla) där den strålskyddsgräns som gäller är lägre än den strålning som vår egen kropp ger oss.
Kalium i dig ger en högre strålning (betastrålning når ca 10 meter i luft) till din partner om ni delar sovrum än vad som du skulle få om du bor över ett läckande slutförvar. Opinionsundersökningar visar på att en stor majoritet är för ett slutförvar, tio procent är mot, det är 250–300 personer i kommunen som inte heller kommer att lugnas av en folkomröstning En folkomröstning skulle kräva stora resurser från kommunen och kosta över 600 000 kr till vilken nytta?
Coronaviruset kan omöjliggöra ett val i flera år och stoppa SKB:s verksamhet med stora förseningskostnader i en tid när det gäller att få hjulen att snurra.
Opinionsundersökningar visar på att en stor majoritet godkänner planerna på slutförvar, varför denna okunskap och beslutsånger i kommunledningen?
Litar inte kommunen på expertmyndigheter i Sverige och Finland som efter en noggrann internationell granskning har sagt att ett säkert slutförvar kan byggas.
Är kommunen beredd att riskera ett nej, då hamnar frågan åter på ruta ett och en annan generation och plats får lösa problemet, som ju måste lösas.