Lyssnade på radion idag. En reporter beskrev en politiker som vass i repliken. Det var tydligen positivt. Jag är trött på vassa repliker, one-liners och högt tonläge.
Jag längtar efter sansade, lugna, kunniga, lyssnande och empatiska politiker. Jag längtar efter politiker som vill strida inte för makt utan för allas vårt bästa. Jag längtar efter samarbete inte automatisk konfrontation bara för att man måste.
Jag längtar efter ett samhälle där vi kan mötas och diskutera och enas som medmänniskor.
En utopi? Men så önskar jag framtiden för barn och barnbarn kan se ut.