Detta oavsett om djuren var skyddade med ett rovdjursavvisande stängsel eller inte. Staten är generös i frågan och ger också bidrag för inskaffande av förebyggande åtgärder, som just rovdjursavvisande stängsel (RAS) vilket är nästintill omöjligt att forcera för rovdjuren om de uppförs rätt och underhålls. Även bidrag för boskapsvaktande hundar finns att söka.
Med dessa statliga incitament samt den rådgivning som finns att tillgå, borde inte så många får fortfarande bli dödade av varg, och så många skyddsjakter på varg få förekomma i landet. Att skydda vargstammen i Sverige är vårt lands ansvar, enligt lag. Sverige har skrivit under artskyddsförordningen och FN:s konvention om biologisk mångfald som inkluderar skydd av våra rovdjur. Dessutom måste varje EU-land följa art- och habitatdirektivet, en naturvårdslag inom EU.
Djurskyddskraven är tydliga i att man ska skydda sina djur mot onödigt lidande och att djurhållaren har ansvaret för djurens välbefinnande. Varför får man ersättning för vargdödade får om man har brustit i att skydda dem med rovdjurssäkrade beteshagar?
I en skrivelse av Naturvårdsverket ”Skyddsjakt varg Översyn av regler och tillämpning (N2015/5058/FJK)” punkt 8.2.5 Fårgårdar och rovdjursavvisande stängsel” står följande:
”I områden med fårskötsel där varg kommit in i sen tid, kan det finnas en motvilja mot att ansöka om bidrag för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel eftersom detta kan uppfattas som att man därmed accepterar att varg etablerar sig i området. Brukaren tar också på sig ett långsiktigt underhållsansvar för stängslet, vilket ibland kan uppfattas besvärande. I dagsläget bedömer såväl länsstyrelserna som Naturvårdsverket att det inte finns någon möjlighet att kräva av fårägare att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Följden av detta är att det i delar av landet som sedan lång tid tillbaka haft varg, fortfarande finns t.ex. får som går bakom mycket enkla stängsel och därmed är utsatta för risk att angripas av varg. ..."
Ett tydliggörande är verkligen på sin plats av inblandade myndigheter. Att följa djurskyddslagen genom inskaffande av förebyggande åtgärder för att skydda sina djur mot onödigt lidande, borde väl vara ett minimikrav för att kunna få ersättning av staten. Enligt svensk lagstiftning är det djurägaren som har ansvaret för sina djurs välbefinnande.