En liten reflektion över Karl Rydås ledarkrönika "Uppsalas utveckling hänger på beslutet" (14/1): Han hävdar där att det måste bli en bro över Fyrisån oavsett om det blir spårväg eller bussar som står för framtidens kollektivtrafik då det, enligt honom, inte går att komma runt ån.
Jag skulle nog vilja göra Karl Rydå uppmärksam på att det redan finns vägar mellan centrala Uppsala och de södra stadsdelarna, på båda sidor av ån. Åtminstone vägarna på östra sidan av ån borde ha bra potential att vid behov bygga ut, utan att varken stadsmiljön skövlas eller att friden i åriket störs. Är behovet av tvärtrafik mellan Gottsunda/Sunnersta och Sävja/"det nya Sundsvall" stort finns ju faktiskt en befintlig bro över ån vid Flottsund med väg rakt upp mot det skogsområde som nu delvis planeras ersättas av mer utrymme för förvaring av människor. Stora möjligheter att anpassa trafiken vartefter behoven visar sig dyka upp eller dra om linjer som visar sig vara mindre lyckade bör kunna finnas om man inte låser fast sig vid en mycket statisk spårbunden trafik.
Det vore för övrigt intressant att veta hur totalt oacceptabel visuell störning av miljön i årummet vid Ultuna som en bro avsedd för biltrafik skulle utgöra för många av de som nu förespråkar den nu planerade spårtrafiken.