Statskontoret, en myndighet som lyder under finansdepartementet, har på regeringens uppdrag utvärderat Stockholmsförhandlingen, Sverigeförhandlingens storstadsavtal och Större samlade exploateringar. De senare inbegriper det så kallade fyrspårsavtalet, det av så många ifrågasatta avtalet mellan staten, regionen och kommunen. Även om få röster har höjts för att stoppa spårutbyggnaden så har en rad kritiker menat att genom avtalet har medborgarnas lagstadgade möjlighet till insyn i och påverkan på planeringen av den sydöstra staden satts ur spel. I praktiken har alla invändningar och synpunkter som ifrågasatt den mycket omfattande utbyggnaden slagits undan med hänvisning till att avtalet måste hållas annars blir det inga nya spår.
Statskontoret ger nu kritikerna rätt. Man pekar förvisso på fördelarna med förhandling som metod och lyfter fram att det går snabbt och att det ökar statens styrning av den kommunala och regionala samhällsplaneringen. Sedan skriver man: ”Men vår utvärdering visar samtidigt att snabbheten sker på bekostnad av vissa andra värden. Ordinarie planeringsprocesser är utformade för att säkerställa värden som demokratisk öppenhet, inflytande och avvägningar mellan motstående intressen. Men det finns ingen lagreglerad process som säkerställer dessa värden under förhandlingars gång.”
Och så fortsätter man: ”vår slutsats är att det finns aspekter av metoden som riskerar att leda till visst demokratiskt underskott. Under förhandlingarna finns det mindre tid att informera medborgarna, förankra förslagen och lyssna in andra aktörer som påverkas av förhandlingarna. Visserligen tar den ordinarie prövningen vid efter förhandlingarna, men då har redan avtalen godkänts.”
Statskontoret ger dessutom avtalets parter en bakläxa genom att uppmana regeringen att i direktiven till framtida förhandlingar skriva in att avtalen ska baseras på befintliga planer. Det ger kommunerna möjlighet att hinna göra sina avvägningar och förankra idéerna hos dem de berör innan avtalen tecknas. Förhandlingarnas resultat skulle därmed ta större hänsyn till den kommunala självstyrelsen och till planmonopolet. Medborgarna skulle få en reell chans att säga sitt.
Det är alltså med all rätt som de boende i de södra och sydöstra delarna av staden är upprörda. Det är därför dags för den efter valet tillträdande kommunledningen att som första åtgärd ta Statskontorets utvärdering i handen, sätta sig på tåget till Stockholm, promenera ner till Rosenbad och begära en omförhandling.