Omsorgsdirektören Lenita Granlund på vård och omsorgsförvaltningen skriver i UNT (4/11) att det alltid är de äldres behov som styr och inte pengarna.
Det hon säger är inte alls sant, många gånger så menar ett par biståndshandläggare jag talat med att det då och då är ekonomin som styr deras beslut att eventuellt tilldela någon äldre person ett så kallat särskilt äldreboende. Ofta sker besluten med ”kniven på strupen”.
Vård och omsorgsförvaltningen och vissa politiker menar att det är helt åt skogen att kommunen står med kostnader för 80–100 lediga platser för särskilt äldreboende. Största orsaken till det är att det fortfarande är alldeles för hårda regler för att få en plats och ofta när den till slut utdelas så är personen ”döende”. Vistelsetiden är allt kortare på sådana boenden innan livet tar slut.
Sedan är det hårresande att en person som den 86-årige Sören inte direkt får en plats i särskilt boende, trots demens och andra problem och läkarintyg. Ändå måste han först pröva hemtjänst flera gånger per dag innan handläggaren kan bevilja. Vad ända in i fridens namn är detta för märklig hantering i den så kallade "äldrevänliga staden Uppsala"?
Nej, Lenita Granlund, det du framför om att det är behovet som styr och inte ekonomin, det stämmer i många fall absolut inte alls. Jag vet att kommunledningen med stöd av UP arbetar med att det ska bli lite mindre byråkrati och enklare att få ett boende, men ännu syns inga spår av det arbetet.