Läste i UNT (28/5) om att beteenden som liknar gammalt sunt bondförnuft har spritt sig på sociala medier. Det har bland annat gjort succé på TikTok. En nybliven jurist har redan fått ihop 100 000 kronor genom att agera med sunt bondförnuft och siktar på en miljon. Det låter ju fantastiskt.
Beteendet är dock noga beprövat, redan för mycket länge sedan och under massor av år. Det magiska ordet bakom beteendet är “SPARA”. Med detta menas att lägga undan pengar tills man fått ihop mera pengar till att slutligen exempelvis köpa något eller ha en buffert för oförutsägbara utgifter, inte bara låna pengar.
Nu för tiden begriper folk knappt vad spara innebär. Det märkliga är att även många så kallade spar-appar har dykt upp. Men jösses, skall det vara så svårt att "hjälp" av en app krävs för att spara. Apparna kan inte trolla fram pengar, gissningsvis vill företag bakom apparna tjäna pengar på sina kunder.
De som shoppar och konsumerar mycket tycks vara samhällets allra bästa medborgare, i alla fall för beslutsfattare som stirrar sig blinda på höga BNP-siffror och en ständig ekonomisk tillväxt. Men BNP fångar inte upp miljöförstöring och resursanvändning. Biologisk mångfald är också tillväxt, exempelvis något basalt som god förekomst av blommor och bin.
Hur skall klimatomställningen kunna genomföras utan att vi människor ställer om vårt leverne?
I dagens samhälle gäller i hög grad principen "Köp nu, betala sen och gärna med lånade pengar". Att ha detta som sitt mantra för sin konsumtion är egentligen ingen bra taktik, det behöver man inte vara en Einstein för att förstå, inte heller ens professor. Vanligt sunt förnuft räcker gott och väl. Det innebär att man köper förstås när pengarna finns, inget lån tas. För att detta skall vara genomförbart måste folk först lära sig att spara först, precis som det gjordes förr i världen.
Medborgarnas viktigaste roll i dagens samhälle tycks ha blivit som konsumenter. Ju mer konsumtion desto bättre. Detta uppmuntras också av staten via ränteavdrag på konsumtionslån. När det vankas sämre tider, är politiker livrädda för att folks köpkraft skall minska. De som sparar på gammalt vis via vanliga bankkonton straffas av staten genom att ränteintäkter beskattas med 30 procent.