Jag är inte svensk. Jag är född i Sverige. Är svensk medborgare och älskar Sverige men ändå är jag inte svensk. Hur kommer det sig? Min mamma kommer från Iran och min pappa från Småland. Jag ser mer ut som pappa. Detta innebär att jag inte drabbats av rasism och exkludering, till skillnad från min mamma.
Under min barndom fick jag ofta höra folk säga till henne och om henne: "Du förstår inte. Du är inte svensk.", "Vi svenskar tycker att...", "Vi svenskar brukar..." Oftast i all välvillighet, en önskan att förklara. Men hur fel det blev för henne. Och för mig. Jag var barnet, ungdomen som stod bredvid människan jag älskade mest. Som hela tiden hörde att det fanns en gemenskap som min mamma inte fick vara delaktig i. Hon fick inte vara med, trots att hon gjorde allt för att "passa in".
Så jag bestämde mig vid 10 års ålder att jag inte heller ville bli det där. Svensk. Det som mamma inte fick bli eller ses som. Och nu 46 år senare så är jag fortfarande inte det. Svensk. Trots att alla tror det. Och jag känner mig fortfarande inte del av den gemenskap som inte alla får vara med i.
Tänk om en person hade sett mamma som svensk i min barndom. Accepterat henne in i gemenskapen? Det är här du kommer in. Du har makten att förändra ett annat barns liv. Dela inte upp oss i dom och vi. Beskriv inte en människa som inte svensk på grund av dennes hudfärg eller språk. Välkomna alla som vill bo i vårt vackra land in i gemenskapen. Då kommer det lilla barnet som står bredvid sin mamma eller pappa växa upp och vara stolt över att kalla sig svensk. Vara del i gemenskapen. Och dom blir oss.