Publiceringen av rapporten "Framtidens konstverksamhet" har renderat ett stort antal debattinlägg och insändare i UNT som i huvudsak kritiserar de slutsatser rapporten förordar rörande en framtida lokalisering av Uppsala konstmuseum. I rapporten och delvis i efterföljande debatt saknas dock vissa dimensioner.
Det finns anledning att reflektera över dels de (ekonomiska) premisser som ligger till grund för slutsatserna, dels avsaknaden av en tydlig rumslig vision för Uppsalas framtida konstliv. Som kulturgeograf med forskningsintressen i skärningspunkten mellan kultur och ekonomi vill jag betona hur ekonomi och kultur, i vissa aspekter, hänger samman i frågan om en framtida lokalisering av ett konstmuseum i Uppsala. Samtidigt vill jag problematisera ett alltför endimensionellt rumsligt fokus i den lösning som premieras i rapporten.
För det första saknas ett helhetsperspektiv som inbegriper beroendeförhållandet mellan kulturutbud och ett ekonomiskt (och socialt) hållbart samhälle. Forskning visar till exempel att utbudet av kultur stimulerar kreativitet, vilket i sin tur potentiellt genererar innovationer och framtida arbetstillfällen. Kultur utgör således ett fundament både till produktion av idéer och ett stabilt befolkningsunderlag.
För det andra utgör konst en potential för inkludering, involvering och grund för demokratiska processer. Här finns all anledning att verka för att konstmuseets verksamhet i högre grad bör synliggöras och integreras i staden. Till skillnad från underhållning (så som musiktävlingar eller sportevenemang) ställer konsten frågor. Konsten (i bästa fall) problematiserar antaganden vi tagit för givet och vrider och vänder på vårt sätt att vara och leva. Konsten kan således vara besvärlig, men den är viktig och får inte trängas ut och stängas in.
För det tredje finns potential för en vidgad förståelse av rummets betydelse för konsten. Här behövs en fördjupad insikt i behovet av ändamålsenliga och flexibla lokaler, såväl som möjligheterna att utnyttja andra befintliga lokaler och mark för konstens kommunikation, samt de möjligheter som digitalisering innebär för synlig- och tillgängliggörande av konst.
Ett beslut om lokalisering av Uppsala konstmuseum utan helhetsperspektiv och tydligt formulerade visioner rörande Uppsalas framtida konstliv riskerar att åter försluta konsten i en ointaglig borg istället för att öppna upp och involvera medborgarna i ett kritiskt, reflekterande och kreativt konstliv.