Har UL gjort en investering eller en nedskärning?Det är frågan. Har den nya linjedragningen prövats tillräckligt för att testa inte bara chaufförernas körtider utan även hur tillgängligheten ute i områdena påverkats? Jag tror inte det. Någonting som kunde bli så illa måste vara en skrivbordsprodukt!
Uppsala kommun och UL visar en förskräckande brist på insikt i hur dagens äldre lever sina liv. Vi vill sköta oss själva och vara aktiva i samhället. Kommunens snåla budget eller de anhörigas knappa tider ska inte lastas förrän absolut nödvändigt. UL:s nya linjegiv har gjort det svårt att behålla den friheten. Ibland omöjligt.
Våra bussar i Rickomberga har försvunnit i fjärran. Vi har gått från två linjer till noll! Sträckan till närmaste hållplats är ansenlig (bortåt 700 meter för en del) och lika illa är det på resmålet i många fall. Sträckan har blivit längre från avstigning till destination.
Trots att turerna blivit tätare på linje 5 är bussarna ofta fulla och överfulla. Man får stå. Det är heller inte tryggt för en äldre person med dolda problem som nedsatt syn eller yrsel. Men kanske är det inte meningen att vi ska vara ute, när andra människor är det?
UL:s färggranna marknadsföring sa att det skulle bli både vinnare och förlorare i det här spelet. Tätare turer skulle lösa problemen. Vi ”daglediga” är inte betjänta av tätare turer, om de inte går där vi bor! Vi behöver tillgängligheten för att hantera våra liv. Inte minst för att känna oss trygga i ett stökigt samhälle.