I ett flertal artiklar gör UNT i dagarna ett stort nummer av kritiken bland Uppsalas stadsbor mot UL:s nya biljett och prismodell. Man bör hålla i minnet att mer än hälften av länets invånare faktiskt är bosatta utanför Uppsala tätort, det vill säga utanför det som tidigare var UL zon 1. En majoritet kan därmed antas ha stor nytta av den nya prismodellen.
När det gäller värdet av UL:s tjänster handlar det inte bara om antal kilometer. Det handlar också om bland annat tillgänglighet. Boende i Uppsala har tillgång till ett finförgrenat linjenät med täta turer. Det är sällan långt till närmaste hållplats. Väl där, behöver de inte vänta länge på en buss som tar dem dit de ska, nästan oberoende av dag och tid. Ute i länet är det sällan så. Linjenät och turtäthet är betydligt glesare. Väger man in det, är ett enhetligt pris på enkelbiljetter fullt rimligt.
Priset för en enkelbiljett är nu 39 kr för fullbetalande, inte stort mer än vad en kaffe kostar på stan. Visst, man kan brygga sitt kaffe billigare hemma, och Uppsalabor kan ta bilen till stan. Kilometer och parkeringskostnad blir kanske lägre än UL-biljetter, men finns det över huvud taget någonstans att parkera, och är det så vi vill använda gaturummet i city?
Beträffande cityhandeln, blir den, med de nya priserna, mer tillgänglig för länets många invånare utanför Uppsala tätort. Vi kan ta tåg eller buss mycket billigare än tidigare. Med bil åker vi snarare till externhandeln utanför city; att ta bil till cityhandeln eller annat inne i stan är rätt värdelöst.