I en insändare den 15/12 undrar skribenten Jan Fagius varför spårväg ska byggas i Uppsala i stället för trådbuss. En stor del av stadstrafiken kommer om inte allt för lång tid att gå på el. Den stora utmaningen inför framtiden är det begränsade utrymmet i staden – att kunna hantera ett växande Uppsala med många fler resenärer. Oavsett om en buss går på el eller något annat drivmedel så har den klart lägre kapacitet än en spårvagn, detta gäller även för trådbussar. Kraftigt ökad trängsel och köbildning skulle bli konsekvensen av alla de bussar eller trådbussar som skulle behövas för att täcka behovet av kollektivtrafik. Delar av centrala staden skulle behöva stängas av för biltrafik.
Vi behöver en kollektivtrafiklösning som klarar en fortsatt befolkningstillväxt fram till efter 2050-talet. Investeringen bör göras nu, när stadsdelar byggs ut, så att vi inte behöver gräva om och förstärka för spår senare.
Ny spårväg har visat sig ge betydande värdestegringar för fastigheter längs med spårvagnslinjerna. Moderna spårvagnslinjer ger goda resmöjligheter och är uppskattat som transportmedel. Spårväg är inte flyttbar på samma sätt som en busslinje. Fastighetsinvesterare och näringsidkare betalar därför gärna ett högre pris för att få bygga eller etablera sig längs en spårvagnslinje.
Med ny lagstiftning från 2017 finns möjlighet att få privata exploatörer längs en linje att medfinansiera spårvägsinvesteringen med en del av den värdestegring som deras mark får. Tillsammans med finansieringen från staten täcker det nästan hela spårvägsinvesteringen om vi sätter igång i närtid. Det betyder i praktiken att vi inte behöver använda skattepengar för utbyggnaden av spårväg utan kan satsa det på annat, samtidigt som vi får en kollektivtrafik av hög kvalitet. Det blir win-win för Uppsala.