Vad förenar oss, och vad splittrar oss? I en polariserad samhällsdebatt har begrepp som "folkutbyte" och "importerade problem" blivit centrala, där människor med annan bakgrund ofta får skulden för kriminalitet och samhällsproblem. Denna retorik skapar splittring och skymmer de verkliga orsakerna bakom samhällets utmaningar.
Samtidigt som grundlagsförändringar diskuteras i kampen mot kriminalitet visar forskning att skillnader i brottslighet mellan invandrare och infödda försvinner vid hänsyn till socioekonomiska faktorer. Ändå projiceras samhällsproblem på yttre grupper. Sverigedemokraterna har drivit denna retorik, och nu har även Moderaterna, Kristdemokraterna med fler anammat den. Exkluderande tankesätt är inte längre begränsade till SD – de har blivit en del av det bredare politiska landskapet.
Jag minns när Ny Demokrati tog plats i riksdagen och hur det påverkade oss "utlänningar" – rädslan, de legitimerade attackerna, och hur det bidrog till att trigga extremism. På samma sätt ledde senare debatter till Anders Breivik och nu Rickard Andersson. Galningar har alltid funnits, men frågan är vilken miljö vi skapar för dem att agera i.
Hur vi tolkar brott beror ofta på gärningspersonen. När någon från "vår egen" grupp begår våldsdåd förklaras det med psykisk ohälsa eller ensamhet. När "den andre" gör det kopplas det till ideologi, religion eller "främlingskap". Psykologiska förklaringsmodeller tycks bara gälla vissa, medan andra framställs som kulturellt styrda och oförmögna att påverkas av trauma eller utanförskap.
Vi ser oss som civiliserade och demokratiska, men historien visar att vi, när vi känner oss hotade, ofta vänder ryggen åt våra ideal. Under ytan är vi alla lika – både i vår strävan efter trygghet och i vår benägenhet att skapa en "andra" när vi själva är rädda.
Därför gäller förklaringsmodellerna bara vissa gärningspersoner
"Galningar har alltid funnits, men frågan är vilken miljö vi skapar för dem att agera i." skriver insändarskribenten Nima Najafi. Hon menar att på insidan är vi alla lika, men samhället har splittrats av en särskild retorik som normaliserats.
SD:s partiledare Jimmie Åkesson är inte längre den enda som projicerar samhällsproblem på yttre grupper skriver insändarskribenten. Hon menar att en viss retorik normaliserats i samhället något som blev särskild tydligt efter skjutningen i Örebro.
Foto: Ari Luostarinen/SvD/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.