Öppet brev till UNTs chefredaktör Kalle Sandhammar
UNTs chefredaktör Kalle Sandhammar menar i kommentar till min insändare i påskaftonens UNT att det var journalistiskt motiverat att söka svar på vad det är för män som köper sex av en 18-årig kvinna som tvingats till Sverige. Det tycker jag också. Där är vi överens.
”Vår avsikt var att visa att sexkunderna finns överallt omkring oss, inte peka ut någon” säger du. Det är i och för sig ingen nyhet men kan ju lätt beskrivas i några klatschiga meningar - om det är det som är avsikten. Men när UNT hämtar uppgifter ur polisens förundersökning, samkör med offentliga register om inkomst och talar om att ”några” av de 17 åtalade bor i Uppland, beskriver fyra (av totalt ’några’ alltså) upplänningar med klippta siluetter, ålder, att de är gifta, har barn, tre är egen-företagare, en arbetslös och hur mycket var och en tjänar, då har ni tagit steget över från att beskriva vad det är för sorts män till att hänga ut individer – särskilt som ni både i texten och en bildtext talar om att de kommer från ”bl.a. Uppsala, Vänge, Vittinge, Tierp och Hargshamn.
”På samtliga orter som nämndes i tidningen finns flera hundra män, jag kan inte se att det är utpekande” säger du. För det första är det fel. I Hargshamn finns totalt knappt 300 invånare, mindre än 100 män inom åldersgruppen 18-69 som sexköparna finns inom. Om vi sållar bort alla som inte är gifta egna företagare med barn och hygglig inkomst eller ”arbetslös, 47 år, gift, två barn, lever på bidrag” – ja då blir det inte många kvar, även om vi slår ihop de små orterna.
Rent matematiskt måste någon av de fyra komma från en av de platserna. Det är illa nog att hänga ut en åtalad – de var ännu inte dömda när artikeln publicerades - men ännu värre är ju att oskyldiga personer som råkar stämma in på presentationen av någon av de fyra sexköparna och som bor i en av de uppräknade mindre orterna kommer att bli utsatt för misstankar. De har all anledning att känna obehag och vara oroliga för vad grannar, arbetskamrater, barnens klasskamraters föräldrar m.fl. ska tro. Snacket och skvallret tar lätt fart. Ni kan väl inte vara omedvetna om den risken?
Jag – och jag tror många med mig – ställer högre krav på journalistisk etik än UNT har uppvisat i det här fallet. Jag hoppas ni kommer att leva upp till det framöver.
Kjell Kampe,
Vänge
Svar: Vi har inte pekat ut någon
Jag och insändarskribenten är överens på väsentliga punkter. Nämligen att den specifika artikeln med dess frågor om sexköparna var relevant. Och att tidningen generellt sett inte ska peka ut enskilda individer som skyldiga till sexköp.
Däremot anser jag inte att tidningen pekat ut någon. Den information som delges i artikeln är att de åtalade sexköparna är män i åldern 18-69 år och bland annat kommer från ”Uppsala, Vänge, Vittinge, Tierp och Hargshamn”. Enligt folkbokföringen finns det omkring 200 män i aktuell ålder med postadress Hargshamn. Motsvarande för Vittinge är över 300 män och Vänge klart över 1000 män. Det kan knappast kallas utpekande, vare sig av skyldiga eller oskyldiga.
I grafiken finns information om några specifika fall, också dessa anonymiserade men med uppgifter om bland annat civilstånd, inkomst och yrke. I dessa fall anges endast att de finns i ”Uppsala län”, det vill säga en population på totalt mellan 300.000 och 400.000 människor. Ingenstans i anslutning till detta görs en koppling till specifik bostadsort.
Den som har annan information än det som står i artiklarna kan naturligtvis ha möjlighet till identifikation. Inte minst om man har läst domen, där ju alla namn är offentliga. Men detta är inga kunskaper som tidningen har förmedlat eller kan ta ansvar för.
Till sist: Med tanke på att diskussionen ändå uppkommit så finns ju anledning för oss på redaktionen att fundera på hur vi kan vara ännu tydligare i frågan framöver.
Kalle Sandhammar