I den senaste tidens insändare har vi sett två sidor av samma mynt beträffande äldreomsorgen i Uppsala. Å ena sidan har vi Lars O Ericsson som efterlyser en mer inkluderande biståndsbedömning för särskilda äldreboenden, och å andra sidan har vi Tobias Smedberg som förespråkar utvecklingen av seniorbostäder. Men, varför inte slå två flugor i en smäll?
Om vi justerar biståndsbedömningen för att även ta hänsyn till ensamhet och risken för fysisk inaktivitet, öppnar vi dörren för fler att få stöd för att kunna leva ett aktivt liv genom att kunna hyra en lägenhet på särskilda äldreboenden. Denna förändring skulle inte bara utnyttja befintliga tomma platser effektivt, utan också minska behovet av nya seniorbostäder. Dessutom, med ett anpassat avgiftssystem, liknande det för hemvården, blir detta ekonomiskt hållbart för alla.
Så, Uppsala, låt oss ta ett steg mot en äldreomsorg som ser individen bakom ansökan. En förändring där både hjärta och förnuft samverkar kan vara nyckeln till en lyckligare och hälsosammare liv för våra årsrika.