Vilka är hjältarna i Coronatider? Iva-personal och de som arbetar på covidavdelningar har slitit och gjort ett fantastiskt arbete. De är guld värda och de har höjts till skyarna. En sjuksköterska som sommarpratade på radion beskrev sin upplevelse, det är bra.
Men nu tycker jag att det är dags att uppmärksamma kommunens alla undersköterskor, biträden och sjuksköterskor som kämpat och fortsätter att kämpa för att hålla smittspridningen borta.
Där arbetar alla med visir vid all patientkontakt och när en patient på ett boende får symtom, då drar en stor apparat igång. Full utrustning på och man provtar alla på boendet, många är dementa och förstår inte vad som sker, det hjälper inte att förklara. Provpinnen skall hållas och rullas bak i halsen 5 sekunder, trots kräkreflexer, sen ska den längst bak i näsroten i 20 sekunder, trots att det svider och gör ont. Det är lång tid.
Det känns som ett övergrepp många gånger, ibland behöver det ges lugnande för att kunna ta prov. Det är inte bara att snabbt ta. Detta måste göras både en, två och ibland tre gånger med vissa dagars mellanrum. I smittspårningen ingår att leta upp alla som varit på avdelningen eller i kontakt med vårdtagaren, de ska också provtas. Dessa provtagningar tar flera dagar att genomföra och extra personal finns inte utan det tas från ordinarie. Man omprioriterar och arbetar ännu hårdare.
Alingsås kommun hade ett fall på ett boende och har lyckats att stoppa smittspridningen, hur gjorde de? Följde rutiner strikt, tvättade, spritade, visir, handskar, förkläde. Så bra arbetat tycker jag. Om kommunens omvårdnadspersonal inte skulle kämpa på som de gör, då skulle vi kunna få en snabb smittspridning från ett enda fall. Så en stor eloge till alla er. Ni är fantastiska!