Tillsammans med Stiftelsen Ubbo och stadsbyggnadsförvaltningen tar nu plan- och byggnadsnämnden förnyad sats för att fylla igen och läka ihop den gamla rivningstomten i kvarteret Ubbo vid Odinslund. Sedan det förra förslaget, en arkitektonisk kraschlandning i form av en glaslåda, sågats mitt itu och jäms med fotknölarna av en ovanligt månghövdad och högröstad kritikerkår så återkommer man nu med ett omarbetat förslag.
Problemet är att ingen av de inblandade parterna verkar ta uppgiften på allvar, vilket gäller inte minst byggherren själv, det vill säga Stiftelsen Ubbo. Bara en sådan sak som att man ännu en gång gett ett litet arkitektkontor förtroendet att ensamt arbeta fram ett nytt förslag säger ganska mycket om vilken ambitionsnivå man lagt sig på.
Det här är emellertid ett uppdrag som kräver maximal arkitektonisk kompetens. Platsens betydelse och läge mitt i en av Sveriges absolut mest förtätade och traditionstyngda historiska miljöer kan inte överskattas och när fastigheten nu ska kompletteras med nya byggnader så är det en uppgift som absolut inte får slarvas bort. Här måste det helt enkelt bli rätt.
Plan- och byggnadsnämnden bör lägga den nu aktuella detaljplanen åt sidan. Därefter bör Stiftelsen Ubbo ta fram ett preciserat rumsprogram och tillsammans med stadsbyggnadsförvaltningen och plan- och byggnadsnämnden utlysa en internationell arkitekttävling för att få en allsidig belysning av hur uppgiften kan lösas på bästa sätt. Prissumman bör lämpligen sättas så högt att även de mest välrenommerade arkitekterna och arkitektkontoren lockas att delta.
I förutsättningarna bör självklart ingå att de båda gårdshusen med anor från 1700-talet, dvs bostadshuset och brygghuset, ska bevaras, även om det måste ske till priset av stora ansträngningar. Efter rivningsvågen på 1960-talet är vårt kvarvarande bestånd av äldre byggnader högst begränsat varför varje rivning av så ålderstigna och unika byggnader som dessa borde vara närmast otänkbar. I all sin anspråkslöshet bidrar de starkt till områdets ålderdomliga karaktär.