Dags att höja blicken mot landsbygden

Det är dags för politikerna i Uppsala kommun såväl som i länet att agera för att utveckla den fina resurs som landsbygden med kransorter utgör. Det skriver Karin Ericsson i Uppsala.

Utred vilken potential som finns för utvecklingI länets tätorter med omgivande landsbygd skriver skribenten.

Utred vilken potential som finns för utvecklingI länets tätorter med omgivande landsbygd skriver skribenten.

Foto: Christine Olsson

Insändare2023-02-25 07:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Stadsbyggnadsprojekten i Uppsala och i omgivande kommuner har till största delen koncentrerats till stadslägen och nu har trycket avtagit på grund av omvärldsfaktorer som ränteläge, elpris, krig och inflation. Då är det läge att de kommunala och regionala resurserna istället styrs om för att planera långsiktigt för att utveckla landsbygden och regionens alla kommuner och särskilt utgå ifrån existerande infrastruktur såsom järnvägsspår och busslinjer men även VA-anläggningar, skolor, äldreboende med mera.

Det så kallade Uppsalapaketet borde omförhandlas för att omfatta hela regionen för att stimulera länet med dess goda förutsättningar för att utvecklas såsom intentionerna i avtalet. Satsa därför statliga resurser på att utveckla de redan befintliga spåren och stationerna i tätorterna i länet istället för att satsa ekonomiska resurser ensidigt på Uppsala stad. 

I länets tätorter med omgivande landsbygd behöver vi utreda vilken potential som finns för utveckling av alla kommuner i Uppsala län likt det som görs i Stockholms län med den Regionala Utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS). Enligt RUFS 2050: ”En regional utvecklingsplans främsta funktion är att peka ut en långsiktig gemensam riktning för regionen. Genom att ha fokus på långsiktigt väl underbyggda mål kan den regionala utvecklingsplanen fylla funktionen av ett regionalt kontrakt om den långsiktiga inriktningen och samtidigt ligga till grund för igångsättningen av konkreta projekt, åtaganden och investeringar som genomförs i närtid.”

Om det funnits en sådan genomarbetad regional plan för Uppsalaregionen hade den varit en utmärkt utgångspunkt vid förhandlingarna med staten om byggande samt utveckling av kollektivtrafiken i Uppsala stad i samklang med hela Uppsalaregionen.
Hittillsvarande har det varit dåligt med kommunikation från regionens och ingående kommuners politiker när det gäller mellankommunala samarbeten angående långsiktiga mål och planer som avser ett större och långsiktigare omtag. 

Min förhoppning är att politiker och tjänstemän låter sig inspireras av Stockholmsregionens fina samplanering som pågått i många, många år. Orterna utmed järnvägsspåren i Stockholmsregionen har utvecklats mycket positivt, vilket vi kan se goda resultat av när vi rör oss i Stockholms län.