Dags att ge lärarna på Wik upprättelse

Regionen bör förklara vem som orsakade haveriet på Wik, skriver Lisbeth Söderling och Margareta Andersson.

Det var inte läararna som orsakade att de estetiska linjerna på Wik pausades, skriver Lisbeth Söderling och Margareta Andersson.

Det var inte läararna som orsakade att de estetiska linjerna på Wik pausades, skriver Lisbeth Söderling och Margareta Andersson.

Foto: Maria Hedenlund/Arkiv

Insändare2020-06-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Idag har SVT rapporterat om kulturnämndens beslut att stoppa de estetiska kurserna på Wiks folkhögskola i höst. De citerar Ceciia Linder (M) ordförande i kulturnämnden om ”den sedan flera år bristande arbetsmiljön” på skolan. Charlott Åstrand , den tillförordnade kulturdirektören berättar om ”att det varit friktion mellan medarbetare och ledning”.

Processen som har lett fram till beslutet har varit präglad av maktspråk och skulden för att det inte gick att rädda verksamheten läggs på lärarna. Man bortser från resultatet av en intern utredning av konsulten Christina Thunberg som visar att ”skolan fått tillbaks arbetsro och alla anställda samverkar för att göra det bästa för deltagarna”.  Lärarna blir nu ”övertaliga” och kommer förmodligen att sägas upp enligt ordförande Linder. 

I och med beslutet att ”pausa” de estetiska linjerna gör Region Uppsala avsteg från sitt uppdrag att ”främja kvalitet och konstnärlig förnyelse inom kulturområdet ”. 

Att bygga upp en välrenommerad och uppskattad kursverksamhet kräver både tradition och engagerade och kunniga lärare. Denna nedläggning avslöjar det hur okunnig ledningen är när det gäller både kulturverksamhet och svensk folkhögskolas långa tradition.

När nu beslutet är fattat, trots den misslyckade processen, så är det ett minimum av anständighet att regionen tar sitt ansvar som huvudman för Wik och som arbetsgivare och förklarar för lärare och allmänhet att det inte är lärarna som har orsakat haveriet. Det är en ledning som inte kunnat föra konstruktiva samtal med lärarna och som saknar förståelse för folkhögskolans folkbildningstradition.