Det finns enorma planer för Uppsala. Planer som bygger på politiska ambitioner, utdaterade data och antaganden som projiceras utifrån en vision om att Uppsala ska bli en storstad. Planer där det ingenstans har tagits i beaktan en kris som den rådande coronapandemin fört med sig. En samhällsomställning som vänt upp och ner på ekorrhjulet som vi tidigare så följsamt sprungit i.
För den som tar del av alla de rapporter, indikatorer och scenarier som ligger till grund för den fördjupade översiktsplanen - en grund för Uppsalapaketet – blir det i den verklighet vi nu befinner oss i rimligt att fråga: Ska vi verkligen bygga så mycket att vi till 2050 ska få till 33 000 nya bostäder, ca 15 000 arbetsplatser och hugga ner massa skog och bygga bort åkermark? Hur ska Uppsala kunna bli en hållbar kommun när man vill bygga bort själva förutsättningarna för det genom all denna exploatering?
Mattias Sjöberg skriver i Uppsalatidningen 17/12 om hur Knivsta kommun försökt omförhandla avtalet med staten och önskade minska åtagandet från 15 000 till 7 500 bostäder fram till 2057. Kommunen uppgav oro för möjligheten till kompetensförsörjning inom samhällsbyggnad, otillräcklig förankring med kommuninvånarna samt utmaning med hållbarhetslösningar. I sitt svar till kommunen skriver regeringen att om fyrspårsavtalet ska kunna omförhandlas så måste större oförutsedda händelser som parterna inte råder över ha inträffat. Vad är då inte en större oförutsedd händelse än coronapandemin som just nu förändrar vårt samhälle i grunden?
Det finns många frågor som vi behöver besvaras till följd av pandemin – Vill vi fortsätta jobba hemifrån eller kommer vi åka in någon dag i veckan till kontoret? Tar vi då tåget eller kommer vi ta bilen till jobbet? Om vi jobbar hemifrån, vill vi kanske sitta med våra grannar eller i miljöer med andra i närheten av våra bostadsområden? Hur vill vi använda den insparade restiden? Kan föreningslivet, kulturlivet och civilsamhället ge oss svar på hur tiden ska användas? Eller vill vi kanske flytta och distansarbeta från andra platser än Uppsala?
Detta är frågor som lyser med sin frånvaro i den ”Aktualiseringsförklaring av Uppsala Kommuns översiktsplan” som antogs så sent som den 13 oktober 2020. Nu i januari verkar det som att den fördjupade översiktsplanen för de sydöstra stadsdelarna och Bergbrunna ska klubbas igenom, utan att faktiskt ta någon som helst hänsyn till vår rådande samhällsomställning och effekterna av den. Utifrån rådande omständigheter bör planerna förklaras som inaktuella.