En folkomröstning i juni 2024 ska besvara den nu omformulerade frågan: "Ska Uppsala kommun i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?" "
Det ser ju enkelt ut, men vissa centrala förutsättningar döljas bakom den till synes enkla frågan. Är det avsiktligt att Uppsala kommunala representation vilseleder i en så viktig fråga?
Under de senaste åren har det byggts något så enormt. Rovbygget har förstört enorma värden. Biologiska, rekreativa, sociala, samhälleliga, kulturella och så vidare. Helt konsekvent har det byggts dyra lägenheter som kompensation för bristen på billiga. Lägg till att bostadskön är ett postulat. Ingen vet vem som inte har någonstans att bo. Att det inte längre är möjligt på Uppsala bostadsförmedlings hemsida att se vilka lägenheter det är kö på, innebär att ingen vet om det är de dyra eller de billiga bostäderna som har längst kö. Samtidigt har de dyra bostäderna blivit dyrare. I Uppsala, och i alla andra städer, är platsen trång vilket gör att priset på mark ökar. Ju fler dyra bostäder det byggs, ju svårare blir det att bygga billiga eftersom de nybyggda dyra står i vägen för billiga.
Dyrt nybygge åtgärder ingen bostadsbrist. Bostadsbygget är som en vilken form av gruvdrift som helst som förvandlar gegga till guld. Men bara för den som har råd. Jämförelsen gäller även de eventuella kunderna. Visst finns det folk som köper guld, precis som det visst finns folk som vill bo i dyra bostäder. Men det är knappast de som behöver en billig bostad. De har inte råd. Den som vill köpa en nybyggd bostad måste ha en bostad i förvägen. Annars är det inte möjligt att lägga ett växande antal miljoner på bordet. De som kommer bo i de dyra bostäderna är alltså inte de som behöver en billig bostad.
Att dessutom ordet "samhällsutveckling" har lagts in i omröstningens fråga signalerar att bostadsbygget är en förutsättning för samhällets utveckling. Det är det kanske, men inte som det underförstås. Konsekvensen av nybygget är snarare att samhället avvecklas. Åtminstone som diverst samfund. Eftersom fler och fler numera bor i en för dyr lägenhet, ofta till och med på tillfälliga hyreskontrakter, vet ingen vem man har som granne i morgon. Det är naturligtvis ett effektivt hinder för civilsamhällets arbete. Men det var knappast tanken. Eller det kanske det var?