Insändare: Bygg och bo mindre, så vi har någonstans att leva

Visst ska vi ha någonstans att bo - men först och främst en levande planet. Byggande innebär stor miljöbelastning. Det tar alltid mark i anspråk och oftast är det antingen jordbruksmark, skog eller tätortsnära natur som offras. Pest eller kolera alltså, men då gäller det att komma ihåg nollalternativet - att använda de byggnader som redan står. Byggmaterialet tar också stora naturresurser i anspråk. Cementindustrin, till exempel, är bland de mest utsläppskrävande som finns. 

I Danmark förespråkas “byggestop” av inga mindre än arkitekter. I Tyskland vill bostadsministern begränsa byggandet av enfamiljshus och se över boytekonsumtionen. I Sverige har antalet kvadratmeter per person ökat från 37 till 42 kvadratmeter sedan 1990-talet och då räknas inte ens fritidshus. Internationellt sett, också inom EU, är det en hög siffra. Boyta finns alltså, vi behöver bara bli bättre på att samsas om den.

Därför: bejaka det minskade byggandet. Låt inga subventioner eller stimulanspaket gå till byggande. Riv upp detaljplaner och låt jordbruksmark och skogar finnas kvar. Vi hör det för sällan: Vi har sex år på oss att få ner utsläppen till hälften av dagens om det ska finnas en chans att hålla oss under 1,5 grader. För att göra detta måste vi på alla sätt hushålla med det som finns, även bebyggd yta. 

Jag vet själv hur svårt det kan vara att hitta någonstans att bo i Uppsala. Efter ett tag kom jag in på bostadsmarknaden och väl där finns det mycket man kan göra för att underlätta för andra. Jag uppmanar alla med fast bostad att hyra ut en del av den, flytta till mindre, flytta till mindre attraktivt läge, göra sig av med sommarstugan om man har en sådan eller varför inte flytta dit. 

Mitt kanske bästa tips: flytta ihop med en kompis! Det är trevligt, billigt och bidrar till en levande, beboelig planet.