Planerna för den nya järnvägen från Uppsala mot Arlanda och Stockholm är nu ute för samråd. Projektets syfte är att skilja pendeltrafiken och fjärrtrafiken åt för att ge utrymme för fler tåg.
Huvudfrågan är var den nya järnvägen ska byggas. Antagligen är en dragning ungefär parallellt med motorvägen mot Stockholm den bästa placeringen.
Det viktigaste är dock att undvika är att de nya spåren dras utmed de gamla spåren. Det skulle vara mycket negativt, inte minst för Uppsalas pendlare. Fyra spår i bredd innebär stor känslighet för störningar. Den vanligaste orsaken till störningar är att obehöriga finns i spårområdet och då måste alla spår stängas av. Nedrivna kontaktledningar och urspårningar brukar ge samma resultat. Om det däremot finns två skilda banor så fungerar den ena banan även om man har störningar på den andra.
Dessutom innebär ett järnvägsbygge nära de gamla spåren stora störningar under byggnadstiden.
För resenärer med fjärrtåg eller direkttåg till Stockholm skulle nya spår utmed den gamla sträckningen från 1800-talet dessutom innebära längre restider jämfört med om de kan färdas på en separat, modern järnväg dimensionerad för 250 km/tim.
Det var bland annat sådana här skäl som ledde till att Grödingebanan söder om Stockholm för några decennier sedan byggdes som separat bana, skild från lokaltrafikens spår. Upplänningarna har samma rätt till välfungerande järnväg som de som bor söder om Stockholm!
Nu är det hög tid för länsstyrelsen, regionen och berörda kommuner att slå fast att det behövs en modern, störningstålig järnvägsförbindelse mot Arlanda och Stockholm.