Stad och samhälle har hittills varit planerade utifrån bilen. Gator och parkeringar har haft hög prioritet i miljön.
När vi tänker över själva begreppet ”bilberoende” finns det (minst) två tankespår: bilen som vana och bilen som enda alternativ att transportera sig. Bilberoendet måste alltså hanteras utifrån två aspekter.
Den ena utmaningen är att bryta många privatbilisters vana att ta bilen så fort de ska någonstans. Det är väl känt att 50 procent av alla bilresor är under fem kilometer. I städer och större tätorter kan korta resor lätt ersättas av promenad och cykel, de lite längre resorna med kollektivtrafik. För att erbjuda alternativ till bilen har Uppsala och många andra städer investerat i cykelbanor, skilda körfält och säkrare promenadvägar, en investering som särskilt märks i nybyggda områden.
Ett viktigt hjälpmedel, som många organisationer och kommuner använder sig av är CERO-modellen (Climate and Economic Research in Organisations) utvecklad vid KTH (Kungliga tekniska högskolan). Modellen gör det möjligt att statistiskt beräkna exempelvis resvanor och färdsätt och mer träffsäkert dimensionera behovet av kollektiva färdmedel för dem som inte kan eller vill gå eller cykla.
Den andra utmaningen är att bygga ut kollektivtrafiken på landsbygden, en kostnad som de enskilda regionerna och kommunerna ofta inte kan bära ensamma. Där behövs statliga pengar för att finansiera möjligheten att resa kollektivt med billigare och kraftigt utbyggd kollektivtrafik för boende utanför tätorterna och/eller ge subventioner till enskilda hushåll.
Färdmedelsneutrala reseavdrag, som baseras på avstånd och ge rätt till avdrag för längre resor på landsbygden har också diskuterats. För korta avstånd i storstadsregioner kan avdrag slopas.
Från oktober och framåt i höst har Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) en kampanj med mottot ”Bryt bilberoendet”. Kampanjen vänder sig främst till städer och tätorter med mer än 10 000 invånare. Med allsidig information, i manifestationer och diskussioner kommer bilberoendet att analyseras och ännu viktigare, leda fram till förslag om vilka kommunala, regionala och statliga åtgärder som måste till för att minska bilsamhällets klimatskadliga följder.