Tack Gunnar Carlsson för din insändare "Hur ska jag reagera över detta vansinne?" där du sätter ord på den vånda som så många av oss känner.
Det är oerhört smärtsamt att ta del av alla rapporter från kriget i Gaza och det är omöjligt att inte bli berörd av det fruktansvärda lidande som så många utsätts för. Våldet skapar dessutom våld och övergrepp i omvärlden som ringar på vattnet.
Vi måste till varje pris låta bli att blanda ihop judiskhet med Israels våld. Jag har judiska vänner. För dem är det som pågår förödande när de får bära skulden för övergrepp dom inte själva deltar i.
Det är svårt att se någon öppning till det bättre så länge Israels annektering av palestinsk mark och egendom fortgår. Annekteringen utgör själva roten till det som nu pågår. Palestinier trakasseras tills dom flyttar eller också rivs eller konfiskeras deras bostäder. Nu i krigets skugga etableras och planeras en stor mängd nya bosättningar på Västbanken vilket kan skapa ytterligare våld som i förlängningen riskerar att sprida sig till grannländer.
Israels bosättningspolitik och bosättarnas beteende får mig att skämmas som människa. Hur kan mina medbröder och systrar sjunka så lågt? Hur kan man driva bort medmänniskor från deras hem för att själv ta över marken? Övergreppen har pågått under större delen av min livstid. Övriga västvärlden ser på utan att göra mer än att kalla det olagligt.
Försvarar palestinier sin bostad och mark griper armén in och de riskerar att dödas. All skuld för uppkomna konflikter lastas över på palestinierna. Studerar man bosättningspolitiken och dess historia på nätet är det ett fruktansvärt scenario man får ta del av. Det har pågått i åratal. Internationell kritik samt kritik från FN har ingen effekt alls och bosättarnas hänsynslöshet och grymhet förefaller gränslös.
Jag kan inte undgå att tänka på vad jag själv skulle känna och göra om jag blev utsatt för det som pågår på Västbanken. Om jag blev bortkörd från mitt hem, från platsen där jag bor och dessutom förbjöds att vistas på stora delar av mitt lands mark inklusive vissa vägar. Vart skulle jag ta vägen? Till släktingar? Men sen? Om de också tvingas flytta? Kanske till i ett flyktingläger i ett grannland? Vilka känslor skulle detta skapa hos mig? Hur bitter och hatisk skulle jag bli? Det gör ont att tänka på!
Israel måste sluta med annekteringen av palestinsk mark och utrymma olagliga bosättningar samt erkänna en palestinsk stat. Då kan möjligen en fred uppnås.