Att lösa konflikter är kanske den största utmaning som människor möter. Från när barn ska uppfostras till när krig ska undvikas. Det är spännande och svåra utmaningar. På 1800-talet skedde en snabb utveckling av samhällen i västvärlden och nya idéer fick grogrund. Pierre de Coubertin i Frankrike fick en vision om att vi kan undvika krig om vi möts och kämpar i ordnade former och Olympiska spelen föddes. De har samlat engagemang för det egna landet och det finns en stor prestige i att vinna framgångar för alla deltagande länder. Mästerskap i olika idrotter har låtit unga människor från hela världen samlas för att kämpa mot varandra på ett fredligt sätt för att sen ta varandra i handen och tacka för en god kamp.
När Tyskland fick arrangera Olympiska spelen i Berlin 1936 så blev det ett starkt möte mellan en rasistisk ideologi som förhärligade en ras och andra länder som stod för alla människors lika värde. Det blev en nyttig lektion där de inbjudna länderna fick se en osund dyrkan av en fascistisk ledare och där tyskarna fick se att färgade och judar från andra länder minsann kunde besegra den ”ariska rasen”.
Till de olympiska spelen i Moskva 1980 och Los Angeles 1984 valde vissa länder att inte komma och tävla för att de ville protestera mot värdnationens krigiska politik. Alla länder var inbjudna men vissa länder valde att inte delta. Detta var ett hårt slag mot den olympiska idén, som dock överlevde och har växt sig starkare sen dess.
I dagens krisläge är reaktionen den motsatta. Man avstår från att bjuda in de länder vars politik man inte gillar. Alla fina tillfällen att mötas och tävla under fredliga former stängs när ett lands politiska ledning inte sköter sig. Så här gör man inte. Det är inte så man bygger fred! Man bjuder in alla och sen får de som inte vill komma tacka nej. Detta är ett civiliserat sätt att visa godhet mot unga idrottare. Det ger många tillfällen att mötas och tävla och förhoppningsvis inspirera till att börja arbeta med målet om en värld där fred ska råda.
Att stänga ute Israel från att tävla i Eurovision song contest skulle också få en motsatt verkan. I stället för att bygga broar mellan länder så tar man bort den möjligheten. Jag ser fram mot att se schyssta tävlingar i Mello och i OS i Paris i sommar. Måtte alla länder som vill komma och tävla få vara med och må det ske många minnesvärda tävlingsmoment där vi åskådare får glädjas eller sörja under fredliga former.