Bilar måste också få finnas. En grupp som kanske är aningen mer bilberoende än genomsnittsuppsalingen är vi som är rullstolsburna, som inte har möjlighet att ta oss fram med cykel eller apostlahästarna. Men det är bitvis omöjligt för en rullstolsburen att ta sig fram i den här staden.
Det kan stå byggnadsstängsel långt ut på trottoarerna som för övrigt inte ens är asfalterade utan består av grusiga gropar.
Morgonen 24 april skulle jag göra ett försök att korsa Råbyleden från Almqvistgatan i Gränby. Nu har man till sist lagt en liten ramp framför den höga kantstenen på motsvarande sida. Trots att jag tvekade så gjorde jag ett försök att ta mig upp med Permobilen.
Det är bara det att det fattas några centimeter ramp på höjden och jag fullkomligt skuttade uppför kanten och inte heller var det skönt att landa på andra sidan kantstenen där höjdskillnaden var ännu större eftersom det bildats en grop i sanden. Kanske jag inte ådrog mig en whiplashskada men lite ont i nacken fick jag på köpet, det var inte alls behagligt när jag skulle sitta framför dator och jobba därefter för inte tala om hur skärrad jag blev.
Jag vet att det är ”tillfälligt” vägarbete just här men tro det eller inte, jag har också behov av att kunna ta mig fram på ett övergångställe emellanåt.
Dessutom undrar jag när man tänker asfaltera trottoarerna i området för de är nästintill oframkomliga de med, trottoarerna på Almqvistgatan har varit grusgropiga i mer än 5 år nu så man kan inte enbart skylla på nybyggnationerna.