Jag vill bara dela med mig av mina erfarenheter efter det att jag genomgått en knäledsoperation på Enköpings lasarett.
Efter tre års besvär av artros i höger knäled tog jag äntligen beslutet att söka vård. Jag fick en remiss omgående från distriktsläkaren i Knutby till specialist och röntgen i Uppsala och Enköping. Blev sedan kallad till operation i Enköping inom tre månader. Väl där möttes jag av all expertis man kan tänka sig, fick samtal med kirurgen, narkosläkaren och genomgick provtagningar av alla de slag av specialistsjuksköterskor.
2,5 vecka senare gick jag på stapplande ben till operationsavdelningen en onsdagsmorgon. Väl där möttes jag av ett vårdteam på kirurgavdelningen som förberedde mig mentalt och medicinskt vad som skulle hända under dagen.
Hela operationsteamet fanns på plats i operationssalen, de presenterade sig och förklarade de olika processerna som min kropp skulle genomgå? Eftersom jag var vaken fick jag även välja vilken musikgenre jag föredrog för att slippa höra borr- och hammarslag. Efter några timmar på ”uppvaket” var det dags att komma upp på avdelningen.
Här väntade tre dagars vård av allra högsta kvalitet. En fantastisk personal av alla kategorier. Natt som dag blev man uppmanad att ringa på klockan närhelst man önskade mer smärtlindring eller bara en kopp kaffe och ostmacka. Lunch och middag med två valbara rätter serverades från sjukhusets kök. Varm ( inte uppvärmd), vällagad och riktigt god mat, övriga måltider efter eget önskemål serverades från avdelningen.
Strax före hemgång, när fysioterapeuterna lärt ut ett träningsprogram samt checkat av att jag kunde gå med kryckor plant och i trappor, kom också sjukhusets apotekare med en påse läkemedel som skulle räcka hela konvalescentperioden och gick igenom när och hur dessa skulle administreras. Jag fick också ett avslutande samtal med avdelningsläkaren som besvarade alla mina frågor och farhågor.
Väl hemma tog vårdcentralen Länna/Knutby över med alla tänkbara hjälpmedel, tider för sjukgymnastik och en lista över kontaktpersoner som nu finns tillgängliga för mig lokalt.
Detta är den mest optimala hälso- och sjukvård jag kan tänka mig. Bevara länslasaretten genom att avlasta regionsjukhusen, de mindre sjukhusen blir experter, i det här fallet på knä- och höftoperationer. Bevara vårdcentralerna på landsbygden med närhet till vårdtagarna, lika viktigt såväl socialt som medicinskt.