Företrädare för Liberalerna (M Hassan, J Claesson, A Aronsson) försöker förklara varför Uppsala ständigt skall växa (insändare UNT 17/4). De menar att Uppsala helt enkelt måste växa därför att det alltid har varit så och att det har gynnat Uppsala och dess befolkning. De skriver att för ett modernt och tillväxtorienterat samhälle som Uppsala krävs att det ständigt utvecklas. De tre liberalerna menar också att alternativet till detta är att “stänga Uppsala” och bestämma att Uppsala är färdigbyggt. Jag undrar, det bör väl finnas något mellanting mellan en “stängning” och full gas framåt.
Beslutsfattarna tycks ha blivit förblindade av drömmen om Uppsala som en storstad. I spåren av denna hysteri har Uppsala blivit en guldgruva för byggbranschen och kommunen stiger säkert till en topplacering i kommunrankingen i grenen “bästa tillväxtkommun”. Det senare en finfin fjäder i hatten för kommunens beslutsfattare.
De tre liberalerna hävdar att utbyggnaden av Uppsala resulterat i många fina och uppskattade kvarter. För en värdering av detta rekommenderar jag en vandring längs Råbyleden som skulle omvandlas till en “levande stadsgata med nya träd”. Är det något sprudlande folkliv där?
Ständig tillväxt, är det verkligen medborgarnas högsta önskan? Är det inte dags att lyfta blicken och besinna sig? Konsekvenserna av tron på att evig tillväxt är det bästa för mänskligheten har försatt moder jord i en allvarlig formsvacka som kommer att påverka mänsklighetens livsbetingelser.
Är det inte dags för ett missnöjesparti i Uppsala vars enda fråga är att knäppa Uppsalas politiker på näsan och få dem att besinna sig samt sluta drömma om storstaden Uppsala.