Johan Lundqvist (MP) skriver den 31 oktober om Gatu- och samhällsmiljönämndens beslut om nya hastighetsgränser i Uppsala och om att sänkta gränser motiveras av, främst, trafiksäkerhetsskäl. Även miljöskäl motiverar sänkningarna. Beslutet är bra och välmotiverat.
Hur har det då blivit? Hur har verkligheten påverkats av beslutet? Antas kan att varken trafiksäkerhet eller miljö påverkats positivt, eftersom beslutet troligen inte påverkat de verkliga hastigheterna. En subjektiv iakttagelse säger att en vanlig hastighet på 70 km/tim på tidigare 50-sträckor är, efter sänkning till 40, fortfarande 70.
Kommunen fattar beslut, vars efterlevnad är en polisiär fråga, men Polisen har inte tid att kontrollera efterlevnaden. Fenomenet med att politiker lever i en tro att så snart man fattat ett beslut, ändras verkligheten i tänkt riktning, finner vi på alla nivåer.
Min undran är varför man inför en bestämmelse, som i sig är välkommen, men som man inte har en aning om hur man får genomslag för? I alla sammanhang måste gälla att innan man fattar beslut gör man klart hur beslutet ska förverkligas. Har Gatu- och samhällsmiljönämnden inte samrått med Polisen om möjligheten till genomförande, innan man gick till beslut?