Efter besked från regeringen om att ett beslut kommer att meddelas i ärendet om slutförvar av kärnavfall 27 januari 2022 uttalar sig Kd:s riksdagsledamot Mikael Oscarsson, UNT 9 december, och säger att ”det hade kunnat gå att fatta beslutet redan nu” och att hotet om misstroende är kvar.
De borgerliga i M, KD, L, i allians med SD, som vill fortsätta producera el med kärnkraft, och därmed även producera ett högaktivt radioaktivt avfall, tycks sakna förståelse för det komplexa problemet med slutförvaring av det långlivade avfallet. De är ansvariga för att Sverige står med ett berg av avfall som måste hållas avskilt från allt liv i mer än 100 000 år. Beräkningar som görs pekar på att cirka 11 000 ton använt kärnbränsle från svenska kärnkraftverk kan komma att behöva lagras och förvaras på ett långsiktigt säkert sätt i över 100 000 år.
Den lösning som Svensk kärnbränslehantering AB, SKB, presenterat att innesluta kärnavfallet i kopparkapslar är ifrågasatt. Det är lärorikt att se vad korrosionsforskarna vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, med professor Christoffer Leygraf i spetsen, har att säga. De menar i korthet att SKB:s kompletterande svar inte alls var tillräckliga för att visa att kopparkapslarna långsiktigt uppfyller kraven för att kunna innesluta bränslet de långa tidsperioder som säkerheten kräver.
Om det är några som är auktoriteter inom området så är det forskare inom området korrosionslära. Politiker som vill skynda fram ett beslut har tydligen inte läst något av KTH forskarnas uttalanden.
Det står klart att Svensk kärnbränslehantering AB långt ifrån har forskat och utrett hur kopparkapslar med använt kärnbränsle kan komma att påverkas i en planerad förvars miljö inkluderande radioaktiv strålning på 500 meter djup i berggrunden. Det är den bistra verklighet att förhålla sig till när det gäller att fatta ett beslut om långsiktigt omhändertagande av det långlivade avfallet.