33 kvinnor har fått sin livmoder bortopererad i onödan på Akademiska sjukhuset på grund av felaktiga provbedömningar.
Det är ofrånkomligt att det kan finnas en skillnad mellan bedömare, men här tycks skillnaden ha varit oacceptabelt stor. Det hedrar Ackis att man inte försökt dölja dessa felaktiga diagnoser. Däremot har man försökt tona ner konsekvenserna.
Förutom att en kvinna inte kan bli gravid utan livmoder inträder klimakteriet som inte alltid är problemfritt. Enligt en läkare som uttalade sig på TV var detta inte så allvarligt eftersom medianåldern (den mittersta åldern) var 51 år), om jag minns rätt. Medianen är dock inte ett relevant statistiskt mått i detta sammanhang. 16 av kvinnorna kan till exempel ha varit 20 år och resten 51 år eller äldre.
Det är inte bara vid subjektiva bedömningar man kan få felaktiga diagnoser. Det kan man få även då en diagnos baseras på mer objektiva mätningar, till exempel koncentrationsbestämning av ämnen i blod. Inga mätmetoder är helt felfria och mellan mätmetoder kan det finnas olika typer av systematiska skillnader.
I praktiken används ofta flera olika metoder för att mäta samma storhet, och för att en diagnos inte ska vara beroende av vilken mätmetod som använts, måste man visa att överensstämmelsen mellan metoderna är tillräckligt bra för att de ska kunna betraktas som utbytbara. För att visa detta måste man alltså undersöka hur stora skillnader man kan få då man mäter olika patientprov med de båda metoderna.
Tyvärr undersöker man ofta i stället om det finns ett samband mellan metoderna, vilket är något helt annat. Som exempel kan jag ta en artikel där författarna från ett mått på samband konstaterat att en ny och en etablerad mätmetod stämde överens. Det fanns dock data i artikeln som gjorde att jag kunde beräkna hur stora skillnaderna kunde vara och det visade sig då att metoderna kunde skilja sig åt med en faktor 3 (300 %). Detta tyder snarast på att de jämförda metoderna till stor del mäter olika storheter.
Den totalt felaktiga användningen av ett samband mellan mätmetoder som ett bevis på överensstämmelse kan naturligtvis leda till att mörkertalet är stort när det gäller antalet felaktiga diagnoser. Hur stort är svårt att bedöma innan man börjar undersöka överensstämmelsen mellan mätmetoder på ett korrekt sätt, och det lär nog dröja, eftersom detta missbruk av statistik inte betraktas som oredlighet inom den akademiska forskningen.