Begränsningarna behövs för att rädda liv

Efter coronakrisen fortsätter arbetet att göra Uppsala till en äldrevänlig kommun, skriver Caroline Hoffstedt

Äldre ska inte ses som en homogen grupp, utan som individer med unika erfarenheter, kompetenser och behov, skriver Caroline Hoffstedt

Äldre ska inte ses som en homogen grupp, utan som individer med unika erfarenheter, kompetenser och behov, skriver Caroline Hoffstedt

Foto: Gorm Kallestad/TT

Insändare2020-04-25 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på insändare av Harald Nordlund 15/4 

Harald Nordlund skriver en insändare om att äldre är en outnyttjad resurs. Jag håller med! Äldre ska inte ses som en homogen grupp, utan som individer med unika erfarenheter, kompetenser och behov. De perspektiven har vi med oss i arbetet för att göra Uppsala till en äldrevänlig kommun. 

Just nu är läget speciellt på grund av coronaviruset. Folkhälsomyndighetens bedömning är att ålder i sig är en riskfaktor och rekommenderar därför att alla äldre över 70 år ska begränsa sina sociala kontakter till ett minimum. 

Jag förstår att det känns tufft att behöva begränsa sig till sitt hem, att inte kunna träffa nära och kära eller delta i samhällslivet på samma premisser som andra. Men just nu är det nödvändigt. Att rädda människoliv måste alltid gå först. Under tiden gör vi dock allt vi kan för att i samarbete med frivilligorganisationer hjälpa till med nödvändig service och inköp, liksom samtal och stöd för att motverka ofrivillig ensamhet.  

Men när coronakrisen är förbi så är mitt löfte till Uppsalas äldre att arbetet med att göra Uppsala till en äldrevänlig kommun ska fortskrida med full kraft. En handlingsplan har tagits i äldrenämnden, kommunstyrelsen och snart även i kommunfullmäktige. Planen har just det perspektiv Nordlund efterfrågar; att motverka åldersdiskriminering och se till att även äldre har en meningsfull fritid och möjlighet att delta i sociala sammanhang.  

Det ser vi till att möjliggöra genom bland annat fler sociala mötesplatser såsom mobila träffpunkter och subventionerade seniorluncher på skolor. Andra exempel är införandet av en kulturgaranti i äldreomsorgen, tillgängligare kollektivtrafik och bostäder för seniorer, liksom insatser för att i större utsträckning ta tillvara äldres kompetens inom arbetsliv och ideellt arbete. 

Harald Nordlunds ord förtjänar att tas på allvar. Det är dags för oss att visa solidaritet och ge tillbaka till alla de som slitit ett helt yrkesliv. Det är hög tid att riva åldersbarriärer och göra upp med åldersfördomar!