Varför mörkar Magdalena Andersson (S) om kärnkraften? Och vad är vitsen när Socialdemokraterna från att ha varit kategoriska motståndare nu ändå säger sig vara för en utbyggd kärnkraft? Att ändra politisk inställning är samtidigt inte med automatik fel utan kan vara att ta ansvar i en situation som är föränderlig. Men när det är egna maktambitioner som ligger som drivkraft blir det utan tvekan fel.
I november 2021 säger Magdalena Andersson att visst skall elektrifieringen av vårt samhälle snabbas på men inte med ny kärnkraft. Samtidigt lovar Andersson avveckling av kärnkraften. Idag menar Magdalena Andersson att kärnkraften visst skall vara en del av den svenska energimixen. Samtidigt håller (S) fast vid begreppet förnybar energi men ratar begreppet fossilfri vilket skadar tilltron till den långsiktiga inställningen till kärnkraft. Detta trots att industrin efterlyser stabila långsiktiga spelregler.
Miljöpartiet har däremot sent omsider erkänt sin medverkan i nedmonteringen av svensk kärnkraft och att den planlades i samarbete med S (08nytt.se 2022). Därmed har MP även avslöjat S dubbelspel. Miljöminister Åsa Romson (MP) menade på sin tid att effektskatten på kärnkraft infördes för att ett antal reaktorer ”frivilligt” skulle kunna läggas ner så att staten inte skulle behöva betala för att tvinga fram nedläggningar. Därmed skulle man kunna skylla nedstängningarna på marknaden utan att politiken till synes varit involverad. Bakslugt och oärligt. MP:s tidigare talesperson för klimatfrågor,Tovatt. twittrar glatt 2022 att han gärna tar cred för nedläggningarna av svensk kärnkraft bara för att ett år tidigare tvärnekat till någon som helst inblandning.
Men varför är detta av betydelse? Förutom att säkra väderoberoende energitillgång hänger även demokratins hållbarhet och relevans ihop med politikens förmåga till öppenhet och ärlighet. Detta borde i synnerhet S förstå vars självbild tycks vara att uppfattas som statsbärande även när man inte sitter på makten.
Tanken om transparens och öppenhet i politiken kan lätt överföras även på några av Uppsalas folkvalda. Kanske i synnerhet Utvecklingspartiet demokraternas (UP) partiledare som satsat på att föra de egna väljarna bakom ljuset. Inte bara en gång utan flera. Men även hur (L) i dagarna kovänt och sparkats ut ur alliansen.
Politik som uppfattas som bedräglig undergräver tilltron till demokratiskt samhällsbygge. Det är farligt. Politikens ansvar är att självsanera och motverka en sådan utveckling. Om inte så görs detta på valdagen.