Äntligen har man kommit på något riktigt kul i kulturväg, nämligen kulturkanonen!
Vad är då en kulturkanon? Ja, det kan ingen riktigt förklara, och det är ju kul bara det.
Att en kulturkanon är ett omöjligt projekt är helt klart, men det är ofta det till synes omöjliga som sedan visar sig vara den kulturella framtiden, man vet aldrig med kultur.
Kulturkanonen har redan engagerat, aktiverat, irriterat och roat en massa människor, och hur ska det då inte blir när projektet väl är fullbordat?
Kanonen har satt fart på de gamla vanliga gnällgrupperna som alltid är redo att rycka ut med sitt favorit-argument: "Men tänk vad pengarna kunde ha använts till ISTÄLLET!?"
Ständigt detta "istället"-argument! Man blir nästan rörd, men bara nästan. Och tänk alla käcka och kulturella förslag som redan kommit in! Tusentals förslag varav visserligen inte ett enda lär komma in i kanonen eftersom det kulturella slutmålet är: 100 förslag som ska vara minst 50 år gamla.
Men huvudsaken är förstås att folket fått tänka till, och tänk så trevligt att snart kunna få engagera sig igen när man ser vilka urdumma förslag som faktiskt kommer att ingå i kanonen.
Projektledaren Lars Trägårdh har suveränt struntat i alla mer eller mindre hedervärda lobby-grupper för ditt-och-datt, och det var precis vad som behövdes för att verkligen sätta sprutt på debatten.
Kulturkanonen har alltså redan engagerat, aktiverat, irriterat och roat en massa människor. Vad kan man mer begära av ett kulturellt projekt, och kan man tänka sig ett bättre sätt att sätta sprätt på åtta miljoner?