“Men byggare, planerare och politker sätter knappast barnets bästa i främsta rummet.” Så skrev Petter Åkerblom vid SLU i ett pressmeddelande om den internationella konferensen om barns urbana miljö som hölls på Uppsala Slott 8-9 oktober 2019. Så sant. Detta gäller i hög grad när Uppsala förtätas.
I referatet från konferensen citerar UNT även Petter Åkerblom när han nämner Industristaden som ett dåligt exempel på miljö för barn. Som ett gott exempel på bra lekmiljöer nämns samtidigt Eriksberg. Så sant också det.
Men om kommunen får som den vill blir stora delar av Eriksberg förvandlat till det dåliga exemplet Industristaden. I Eriksberg är planerna i full gång för tät bebyggelse i parker, på höghusens uppväxta naturgårdar med lekplatser och i våra urbana naturskogsområden.
Den planerade förskolan i Hammarparken uppfyller inte Boverkets rekommendationer på lekyta utomhus. Framför allt förlorar barnen i Eriksberg både sina dagliga lekskogar och sina bilfria skolvägar genom Blodstensskogen och Hammarparken.
När Uppsala som värd för den nämnda konferensen visar upp den fina Pelle Svanslösparken känner vi förstås stolthet - men vad som sedan planeras av utarmning av barnens naturliga miljöer tycks ingen av de styrande ha funderat över. Kanske kan det hjälpa något att Barnkonventionen blir svensk lag 2020.
I Eriksberg fortsätter kampen att rädda våra urbana skogar och fina grönytor, för barnen, för naturen, för oss alla. Vi får alltfler vetenskapligt underbyggda argument. Också klimatfrågan och den biologiska mångfalden kräver att den gröna infrastrukturen blir kvar i staden.