Kommentar till insändare av Arne Roos 6/4
Arne Roos tar i sin insändare den 6/4 upp ett allt viktigare problem, nämligen bank-ID:s krav på återkommande utbyten av fullt fungerande telefoner och/eller datorer för att användaren ska kunna identifiera sig. Efter bara några års användning av sin dator kan man som det är nu få beskedet att det inte längre går att uppdatera bank-ID-programmet på den eftersom operativsystemet är för gammalt. Ibland kan det gå att uppgradera till ett senare operativsystem, men det är knappast alla som kan eller vill ge sig på detta med de risker det innebär, och om man vill ha hjälp så är det förenat med kostnader. I det fall jag själv har erfarenhet av fick jag i alla fall rådet av bankens support att ersätta min drygt fyra år gamla dator med en ny för att bank-ID skulle kunna uppdateras.
Det rör sig alltså om en investering på åtskilliga tusen eller tiotusentals kronor beroende på vilket fabrikat man har valt, och detta trots att man i övrigt inte har några som helst svårigheter med att komma ut på internet eller använda datorn i andra sammanhang.
Vad är det då som är grundorsaken till detta problem? Jo, att bankerna genom ett gemensamt bolag i stort sett har monopol på digital legitimation, något som är närmast helt nödvändigt att ha i dagens samhälle. Även när det gäller kontakt med statliga myndigheter eller med något så viktigt som den allmänna sjukvården – exempelvis för vaccinationen mot covid-19 – är det bankernas identifikation som gäller.
Vi låter således ett privat monopol i samverkan med datortillverkarna bestämma på vilket sätt vi ska legitimera oss även i offentliga sammanhang. Och detta märkliga förhållande har nu rått i många år utan att någon statlig reglering har införts. Statsmakterna, lagstiftarna och även Finansinspektionen – som bland annat har till uppgift att bevaka konsumenternas intressen gentemot bankerna – har i stället bara stått overksamma och tittat på när privata intressen tagit över en av de viktigaste funktionerna i samhället, möjligheten att legitimera sig på ett säkert sätt.
Det är således inte bara ökade krav på livslängden för den tekniska utrustningen som behöver ställas. Det behövs även en fullständig nyreglering av hela systemet för digital legitimation, och den måste utgå från användarnas behov och inte från bankernas och datortillverkarnas intressen.