I min ungdom, för sådär 70 är sedan, fanns det nåt som hette ballongdäck på cyklar. Tjocka, bulliga däck. De var bra på en sak, att ta upp ojämnheter i underlaget. Men de var trögtrampade, sög sig fast i asfalten och på så sätt trista att cykla med. Moderna cyklar har smalare däck som måste pumpas hårdare. Och då känner man som cyklist av alla dåliga skarvar, hål i gatan, nersänkta gatubrunnar på nylagda cykelbanor och ojämna trottoarkanter där cykelbanan korsar gator.
Jo, jag förstår att den lerbotten som Uppsala är byggt på ställer särskilda krav för byggandet av både hus och gator! MEN, om Uppsala vill vara den cykelstad man säger sig vilja vara vill det till ett rejält mycket bättre underhåll av gator och vägar än vi ser idag. Strunta i det kostsamma anläggandet av nya, onaturligt dragna cykelbanor, typ Sysslomansgatan! Se i stället till att laga hål och sprickor i asfalten så fort det går, kolla att skarvarna mellan lagningar och befintlig asfalt får jämna kanter och att inte entreprenörerna låter gatubrunnar ligga i djupa gropar som är svåra att se och kan vara potentiellt farliga! Då blir det mycket roligare att cykla och ännu fler kan välja detta miljövänliga färdsätt.
Dock, en särskild eloge till Uppsalas bilister som påfallande ofta stannar och släpper fram när cykelbanan korsar gator. Tränade av våghalsiga Uppsalastudenter?